Nu har de sista raketerna åkt i skyn på Chai Chet Beach, Koh Chang. Vi har precis kommit in från stranden där vi sett en halvtimmes fyrverkerier utmed hela stranden. Det blev en mysig nyårsafton!
Fortsättningen av semestern blir nog rätt lugn. Vi kommer nog stanna kvar på Koh Chang till den 8:e då vi åker upp till Bangkok.
Sköt om er där hemma!
Efter en taxiresa från Phnom Penh kom vi fram till Koh Kong. Där väntade en resa med speed boat på ca 1 timme ut till Koh Kong Island där vi skulle tillbringa den 23:e till 28:e dec. Medan vi åt lunch kom en liten båt på ca 4 meter med utombordare och lastade i ryggsäckarna. Han ska väl bara köra över dom till den andra båten tänkte vi. Men inget hände och när vi ätit klart visade det sig att jollen med utombordaren var vår speed boat. “Yes Sir, it’s faster than a long tail boat” var förklaringen vi fick… Okej… Vi är ju i Kambodja… Efter att ha förhandlat till oss flytvästar påbörjades färden. Blöta och smått ledbrutna kom vi fram till en fantastisk strand med 6 st bungalows.
Resorten hade öppnat för 2 dagar sedan så det var mycket som inte var riktigt intrimmat. Det var många förvirrade tillfällen när personalen skulle ta upp beställningar m.m. “Koll på läget” var liksom inte ledordet på stället. Men det mesta löstes med ett leende och alla var snälla och goa trots att inte riktigt allt gick som det skulle alla gånger. Förutom det hade vi det fantastiskt skönt! En hel ö nästan helt för oss själva! Många lata timmar på solmadrassen eller hängmattan blev det. Däremellan många dopp i havet. Ingen mobiltäckning förutom längst ut på bryggan vid gynnsamt väder, så vi har verkligen varit urkopplade påön. Helt suveränt ställe och trots en del strul kändes det som en förmån att ha fått vara där precis i uppstarten. Det ska bil intressant att se hur ön ser ut om 10 år. Det finns 6 st mycket fina stränder på ön så risken är nog stor den på sikt går samma öde till mötes som många andra öar. Koch Chang är närmsta granne västerut och det här känns som en obebodd kusin till Koh Chang.
Resan till fastlandet skedde med “The big boat”. I kambodja köra man så länge det håller. Går nåt sönder fixar man det så pass att man kan fortsätta för dagen. Det gäller även the big boat. Sjöfartsverket i Sverige skulle garanterat ha konfiskerat båten. Halvvägs till fastlandet blev det fel på avgassystemet och det bolmade dieselrök ur motorrummet (säkert inte första gången…). Lösningen blev att köra i krypfart resten av resan som tog 3,5 timmar istället för 1,5. Welcome to Camodia :-). Efter att vid utcheckningen på fastlandet förhandlat ner kostnaden för vistelsen på ön med 200 dollar (p.g.a. deras strul med kvitton m.m.) tog vi oss vidare till ett hotell i Koh Kong.
Nu sitter vi på minibuss i Thailand på väg till Koh Chang. Det känns lite som att komma hem nu när vi är tillbaka i Thailand. Det är en enorm skillnad på vägarna, omgivningen, ja allt. Här är det inga kärror på vägarna som dras av kor och åsnor, inga lekande barn längs vägarna etc. Thailand är verkligen långt mer utvecklat än Kambodja, men Kambodja har helt klart sin charm i sina stapplande steg mot ett mer utvecklat samhälle. Det är bara att hoppas att de får igång det demokratiska systemet bättre och kan bekämpa fattigdomen och korruptionen i landet. Vi har trivts riktigt bra i Kambodja. Visst kan det vara lite ansträngande ibland att mycket inte fungerar, men människorna är oftast ärliga och vill väl.
Nu har vi hunnit med några dagar i PP. En varm, myllrande, doftande liten storstad. Vi har hittat bra boende med fin pool på taket vilket behövs efter att ha stångats med staden några timmar i den för årstiden ovanligt höga temperaturen. I förmiddags tog vi en sväng till Russian Market. Helt galet ställe. Några hundra kvadratmeter plåttak fullpackat med försäljare av kläder, souvenirer, mat, elektronik m.m. Stället verkar vara ett one-stop-shop som inte ens saknar en slaktare. Annars har vi inte gjort så mycket här förutom att känna på pulsen i staden. Vi hoppade över Killing Fields och Palatset var stängt då kungens far har dött och de har fullt upp med att förbereda kremeringen som ska ske i februari när Kambodja firar 100 år av självständighet.
I morgon åker vi vidare mot Koh Kong där vi ska söka lugnet ute på Koh Kong Island några dagar innan vi styr kosan mot Koh Chang inför nyåret.
Med en suck av lättnad kom vi fram till Phnom Penh i eftermiddag. Om vi säger som så att det är ca 30 mil mellan Siem Reap och Phnom Penh, det tog 5 timmar och vår chaufför körde som han stulit grejorna så kanske det ger en bild över hur det är att färdas på National Highway 6. Här blandas allt från åsnekärror, överlastade moppar, traktorer, Lexus-SUV:ar och människor. Trafikregler verkar inte finnas, istället är det “size matters”. Vår chaufför hade inte störst bil vilket han kompenserade genom att tuta konstant i 30 mil. Vår stackars buss gillade inte heller tempot så det blev ett verkstadsbesök under resan också.
Några mil norr om Phnom Penh blev det vägarbete. Det var som att köra i ett dammigt krondike några mil. Vi borde skicka hit några vägbyggnadsingenjörer…
Efter vår något annorlunda reseupplevelse landade vi till slut på vårt hotell i Phnom Penh. På kvällen blev det supergod middag på Friends. Det är en organisation som hjälper gatubarn, offer för barnprostution m.m. åter till ett bättre liv genom att utbilda dem i restaurangbranschen. Intäkterna går till verksamheten som spänner över många fler områden. Det finns många NGO:s här och flera restauranger och butiker som stödjer deras verksamhet.
Dagen avslutades med en sväng förbi kungliga palatset där doften av rökelse låg tung. Kungens far har dött och det högtidlighålls med dekorerat palats, rökelse m.m. Granne med palatset byggs det dag och natt på ett stort område där kundens far skall kremeras. Även i modern tid bygger alltså kungarna för att hedra sina fäder.
Dagen startade tidigt. 05:00 hämtades vi av vår guide för att se soluppgången över Ankgor Wat. Vi var inte direkt ensamma men det var värt besväret. Från kolsvart mörker tills att konturerna av templet kunde skönjas väntade vi tålmodigt och så småningom ljusnade det. Det var rejält mycket folk runt den lilla sjön för att få se Ankgor Wat spegla sig i vattnet vid soluppgången. Det var vackert och kul att se, men kanske lite spektakelvarning över det hela.
Efter soluppgången åkte vi tillbaka till hotellet för frukost. Sedan lämnade vi tjejerna på hotellet för att klämma av några tempel till fram till lunch. Det var en riktigt bra förmiddag. Vi besökte Preah Khan som en av kungarna byggde för att hedra sin far och som också utgör gravplats för stoftet. De flesta tempel handlar om att kungen vill hedra någon familjemedlem. Vi besökte också Eastern Mebon som var en del i en enorm vattenreservoar som byggdes för att tillgodose vattenbehoven i det gamla kungariket. Vi hann även med att kolla in världens största swimmingpool byggd på 1100-talet. 800 meter lång…. Det är väldigt imponerande vilka byggnadsverk de klarade av att bygga för 1 000 år sedan i det här landet. Runt tempelstaden Ankor Thom bodde det 1 miljon människor. I London bodde det samtidigt 50.000 människor.
Vår 2-dagarsintroduktion till Ankgor har gett mersmak. Khmerernas historia är fascinerande och vi skulle gärna åka tillbaka någon gång i framtiden och ägnar en vecka åt att utforska templen i lugn och ro.
Kambodjanerna är väldigt stolta och tacksamma över sitt kulturarv. De är inte fullt lika stolta över sin nuvarande president och regering. Vi har hunnit prata mycket med vår guide om hur det är att leva i Kambodja idag. De flesta lever fortfarande som bönder och odlar sin egen mat och inget mer. “Traktorer” (ser ut som stora jordfräsar ungefär) är ganska nytt och vår guide visste inte vad en dator var för 10 år sedan. “Demokrati” har man bara haft sedan 1993 och lönerna är låga. En lärare tjänar ca 50 dollar i månaden. De får verkligen kämpa i det här landet. Har man kritik mot landets ledning så talar man tyst om det. Det gjorde även vår guide. Han blev väldigt lågmäld när vi kom in på det ämnet.
I morgon åker vi vidare till Phnom Penh. Där blir det ett lugnare schema utan något inplanerat.
Idag har vi besökt Ankgors tempelområde. Vi såg Ankgor Wat, Ankgor Thom och Ta Prong. Samtliga byggda mellan 1000 och 1200 eKr. Otroligt imponerande skapelser! Ankor Wat är stooort! All sten har fraktats från 5 mil uppströms och formats och monterats till denna enorma byggnad. Världens största religiösa byggnad. Vi hade egen guide som berättade mycket om historien bakom alla byggnader och vad som hänt genom århundradena. Mycket intressant! Ta Prom var också läckert. Det templet var bortglömt under 300 – 400 år och djungeln tog över. Här spelades för övrigt tempelscenerna i filmen Tomb Raider in.
På eftermiddagen var det ett trött gäng som landade i solstolarna och poolen. Värmen tar på när man knallar runt bland gamla stentempel. I morgon blir det tidig väckning och soluppgång vid Ankgor Wat. Det ska bli spännande!
