In i vimlet….

I går kom vi till Ao Nang. Vi hade en skön tur på båten från Lanta och trillade in på Orchid Resort och hittade mycket fina rum till nästan halva priset. Jättefint hotell på alla vis.

Efter mycket lugna öar söderut blir det nästan lite chockartat med skräddare, inropare till restauranger och allt annat som hör den intensivare varianten av thailandturismen till. Helt klart trivdes vi bättre på Lipe, Muk och Lanta, men det kanske är bra att successivt vänja sig med folk innan Bangkok :-). Sista dagen på Klong Dao Beach på Lanta var det nog aldrig med än 20 personer samtidigt på den kilometerlånga stranden. Det är inte ofta man ser Klong Dao så här öde…

Idag blev det en tur till Raley Beach. Eftersom det är på väg att bli lågsäsong var det rätt lugnt och skönt där. Vi badade mycket och hyrde kanoter och tog en tur runt. Kvällen slutade på Starbucks av alla ställen, men gott kaffe var det och svalt och skönt. Starbucks känns lite som ett bevis på den västerländska civilisationens intrång och Ao Nang känns inte heller som Thailand för mig. Det kan lika gärna vara vilket turistställe som helst i världen. Om jag öppnar dörren till hotellrummet kan jag höra skönsången från kareokebaren intill... Som tur är insisterade Mona på Pool View, så vi har det lungt och skönt på vårt rum.

I morgon kväll tar vi flyget upp till Bangkok. Det är lugnt och tryggt på Silom Road där vi ska bo på Narai Hotel. Det har vi kollat upp med hotellet. Det är inga röd- eller gulskjortor i det området. När vi sedan tar oss vidare till Sverige får vi väl se… Om flyget går som planerat torsdag 01.10 så har vi våra platser garanterade. Om inte blir det väntlista (med ett rätt stort antal resenärer före i kön antar jag). Hotel Narai har i alla fall gott om rum, så det är inga problem att få bo kvar där ifall det skulle behövas.

Om ni vill få tag på oss är det bara att mail eller ringa mig på vanliga adresser/nummer eller skriva en kommentar här.

Hälsningar från familjen W genom Lars