I morse gick minibussen 07:00 för transport till gränsen. Upp med tuppen alltså! Vi delade bil med ett kanadensiskt och ett engelskt par som vi hann prata en del med. Kanadensarna från Vancouver hade bättre koll på Norrland och framförallt Örnsköldsvik än vad många svenskar söder om Dalälven har. “Broderna Sedin you know!”.
Efter en rätt hetsig minibussfärd på dåliga stötdämpare var vi framme vid kambodjanska gränsen vid 11-tiden. Här kan vi snacka gränsövergång. Den skulle platsa i vilken äventyrsrulle som helst. Smått kaotiskt, dammiga jordvägar, folk som drar handdragna kärror, mängder av gränsvakter som verkade göra mest ingenting och massor av folk i rörelse. Först ska man köa för att komma ut ur Thailand vilket tog en bra stund. Han som kollade passen fick dessutom för sig att vägra kolla fler pass om inte alla ställde sig i en absolut rak rad. Ordning och reda ska det vara! När man väl krånglat sig igenom den kontrollen ska man ta sig in i Kambodja. Ny kö och ny passkontroll alltså…. Två timmar och några stämplar senare var vi igenom. Sedan blev det “shuttlebus” till lokala busstationen där vi hoppade in i en ny minibus för att ta os emot Siem Reap. Hela resan hit fick vi jättebra hjälp via den resebyrå där vi bokade resan. Vid det här laget var vi rejält trötta, men tjejerna är otroligt tåliga och grejade resan riktigt bra.
Väl i Kambodja var det som om någon skruvade ner på den kollektiva taktpinnen. Allt verkar gå i lite lugnare mak här. Det vi sett hittills av landet är vackert. Låglänt terräng med oändliga risfält. En tiondel så mycket bilar på vägarna jämfört med Thailand. Väl framme i Siem Reap blev det tuk-tuk sista kilometrarna genom trängseln till hotellet. Vi bor på ett bra hotell med pool som vi alla var snabba på att testa efter 10 timmars resa.
I morgon slappar vi vid poolen på förmiddagen och besöker de flytande byarna på eftermiddagen. Vi hörs efter det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar