Idag tog vi en lugn förmiddag vid poolen. Vi hade poolen nästan helt för oss själva och myste på och vilade ut efter våra resdagar. Boendet är bra och människorna här är jättefina, Alla är så måna om att vi ska ha det bra och är hjälpsamma och vänliga.
Lunchen tog vi på ett liten lokal “restaurang” tvärs över gatan. Några kambodjanska kvinnor fixade världens käk! Det var i särklass de godaste vårrullar någon i vårt sällskap ätit. Vi fick också sällskap av en man från Phnon Penh som arbetar åt UNICEF i Siem Reap, men bor och har sin familj i Phnon Penh. Han har bott i Sverige en kortare tid hos sin svenska handledare och t.o.m. bott i Umeå i tre veckor! Världen är liten… Hur som helst hade han mycket intressant att berätta om förhållandena för människorna i Kambodja. Det är gripande när man inser att han som är jämnårig med oss har vuxit upp mitt under Röde Khmerernas folkmord. Nu arbetade han med att bygga upp och stötta det kambodjanska skolsystemet.
På eftermiddagen tog vi en tur till “The Floating Villages”, ett helt samhälle byggt på höga pålar för att hantera de enorma översvämningar som inträffar varje regnperiod och dränker risfälten med vatten. Under torrperioden är sjön Tonle Sap bara en tredjedel så stor som under regnperioden. I de flytande byarna bor och arbetar människorna. De har sin vardag här med skola, sjukstuga etc. Men visst är det ett mycket enkelt (och säkert slitsamt) liv de lever. Fisket är förstås huvudnäringen. De små “kassarna” man kan se på några av bilderna är små fiskodlingar.
Vi stannade vid en liten flytande restaurang där vi efter att ha fått något drickbart klev ombord två och två på tre små träkajaker. Tre kvinnor paddlade oss rakt in i den flytande skogen. Det var en mäktig upplevelse! Efter några försök till kommunikation insåg vi att de gärna ville ha lite dricks innan vi kom tillbaka till “stationen” där vi skulle tillbaka till den större båten. Förmodligen för att de skulle kunna behålla pengarna själva. Vad vi ser som en ganska liten och högst rimlig dricks är för dem t.ex. en tiondel av vad en lärare tjänar på en hel månad. Det ger lite perspektiv på hur låga inkomster de har här i landet. Våra paddlande guider blev väldigt glada, tog våra händer och önskade oss all lycka. Vi vinkade farväl och tog båten tillbaka genom flytande byarna för att sedan landa hemma i poolen igen. På väg hem tänkte jag mycket på hur otroligt priviligierade vi är som kan bryta loss från vår vardag i flera veckor och åka och se andra länder och kulturer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar